cecilialinderoth

Idag skriver jag i min loggbok, gör min franskaläxa, läser min engelska bok och skriver personligt brev och ansökan.

Och tittar på How I Met Your Mother.

Den Svenska Björnstammen har släppt sitt nya album och det är SÅ BRA. De har verkligen bara växt mer och mer för mig. Underbart. Lyssna på det! Framförallt titelspåret och Trumma Trumma.

Idag har vi spelat in sång på Ljudtekniken. The Power of Love. Det var roligt för jag kände mig som en kändis men det var nervöst för jag hatar att höra mig själv sjunga.
Nu åker jag buss, lyssnar på björnstammen (de har förresten släppt en sevärd minifilm precis också, du kan se den här) och längtar efter att baka cupcakes, som jag ska göra ikväll om jag hinner. Tjoflöjt!

 

Jag måste precis som Emma säga att jag i eftermiddags kikade på reprisen av grammisgalan och fick syn på de fantastiska Erato.





De blev superkända på bara några dagar när de lade upp en cover på Robyns Call your girlfriend på Youtube (det fräcka är att de verkligen inte tänkt bli kända heller, de lade bara upp den för att deras ensemble skulle kunna lyssna på harmoniken). Och jag önskar verkligen att jag kunde säga att jag klart jag kände till dem innan, de är asgrymma, men tyvärr inte. Jag är väl bara en av alla de som inte upptäckte dem förrän på grammisgalan, antar jag.
Bra, i vilken fall som helst. Fantastiskt bra.

I morse när jag steg upp (ellerja, morgon och morgon. det kan ju diskuteras.) var det så himla härligt väder ute. Det här får inte gå obemärkt förbi mig! tänkte jag för mig själv. Och eftersom så många av mina vänner åker till fjällen nu så blir jag också sugen på röda rinnande nosar, raggsockor, termobyxor, böcker och gnisslande snö och därför bestämde jag mig för en fjäll-semester i mini-format. Ellerja, ytte-pytte-format.
Äta frukost ute i solen, med doften av kall luft och snö (ja, det finns en sådan!) och chokladmjölk i termos.



Ute-frukost! Med chokladmjölk, ett delat päron, en macka och lite torkade äpplen.
Alltihop packades ned i min julklapp, den nya fjällräven-ryggsäcken (min gamla är tyvärr helt utsliten). Jag kände mig som en riktig liten fjällräv, om jag ska vara ärlig. Åh så härligt det var att klä sig i tjocka tjocka ylle-kläder och dra på sig ryggsäcken. Gå ut i skogen och kisa på grund av den starka solen.
Jag hamnade vid grillstugan. Av någon anledning blir det alltid så. Det är liksom bara bäst där.




Sedan satt jag för mig själv, luktade, lyssnade och funderade. Tryckte ned min kåsa i marken så att chokladmjölken skulle kallna. Buffade upp massa snö ända upp till kanten (som ni ser). När jag väl fotat klart hade chokladmjölken nästan kallnat. Tur att jag hade mer i termosen!


Det är Axelina som lärt mig att säga chokladmjölk istället för varm choklad. Chokladmjölk låter liksom ännu vackrare. Och den doften är verkligen fjällen för mig. Jag försökte fixa till en bild då man verkligen såg hur det rykte sådär mysigt från kåsan, men jag hade inte tålamod nog att orka ställa in de inställningarna och hålla på att krångla, så jag struntade i det och drack upp chokladen istället.
Sedan blev hela magen helt gosig av all choklad och jag mumsade i mig min smörgås i ett nafs och vandrade hemåt.

På hemvägen lyssnade jag lite på musik också. Har ni hört Lalehs nya album? Det är väldigt bra! Det lilla jag hört. Klara favoriten (hittills) är Elephant. Lyssna!

Nu ska jag hitta på något annat! Hejdå!

Häromveckan satt jag och orkade inte göra det jag skulle på min franskalektion. Då läste jag istället igenom min lilla word-fil med fina citat jag har hittat lite här och var (framför allt i kommentarsfältet här) och så valde jag att översätta två av dem. Det var hemskt roligt.

- Ne demandez pas ce dont le monde a besoin. Au lieu, demandez ce qui fait votre coeur à chanter. Pour ce dont le monde a besoin, est des coeurs qui chantent.
(Fråga inte vad världen behöver, fråga istället vad som får ditt hjärta att sjunga. För vad världen behöver är hjärtan som sjunger. -Margareta Melin)

Det intressanta är att se hur mycket vackrare dikten blir på franska. För nog är det något visst med den där lite småporriga, mjuka, mystiska franskan? Som liksom rullar fram i munnen. Ett cigarettmunstycke, en röd klänning och en mouche, kom jag och tänka på nu, helt ur tomma intet. Så, ja, you get the picture, liksom. Jag tycker inte att Margareta Melins text blev så tokig, om jag skall vara ärlig. Lite konstig kanske. Men en Lars Winnerbäck-text, nä, den ska baske mig inte översättas.

- Pas de tremblement de terre où nous vivions, personne ne gelait et personne ne mourait de faim, mais j'ai tremblé quand tu m'as touche.
(Inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt. Men det skälvde när du rörde vid mig. -Lars Winnerbäck)