svart som spader ess.
Jag vet, jag har inte skrivit ett inlägg på sju tusen år.
Men jag har varit alldeles för lycklig för det.
Ellerja, vi har snarare inte haft nåt internet. Det har vi fortfarande inte. Sitter hemma hos mormor och gör.. hrm, läxor. (snart)
DET ÄR HELT GALET VILKET VÄDER VI HAR HAFT!
Jag har varit nere vid dammen två dagar i rad och satt mig i vår lilla lilla barn-plast-eka och åkt omkring i vattnet och bara SLAPPAT. Och det har vart så GÖTT!
Och så lade jag mig med benen över kanten och doppade tårna i vattnet som inte var svinkallt (bara jättekallt) och så lyste solen så att det inte ens blev svart när man stängde ögonlocken.
Nu följer en ursäkt från min sida! Mitt beteende de senaste veckorna har icke varit godtagbart jag vet, men jag lovar, det är slut med det nu! Jag har alltså varit extremt självupptagen och okontaktbar. Detta skyller jag helt och fullt på mitt projekt, som har tagit så mycket plats i mitt huvud att jag inte har haft tid för mycket annat än mig själv. Jag har glömt att sms:a på folks födelsedagar, jag har inte hört av mig om det där fikat, jag har glömt att svara på sms och framför allt har jag inte pratat om något annat än mig själv och mitt projekt.
Så allt detta ber jag nu om ursäkt för och intygar att det var en period i mitt liv som nu är över. Man måste få sätta sig själv i främsta rummet vissa stunder i sitt liv, inte sant!
Projektet var helt underbart. JAG VAR I SJUNDE HIMLEN VARJE DAG.
Jag orkar inte skriva mer om det.
tusen tusen tusen tusen tack alla min fina rara bästa vänner som kom och lyssnade på mig och sade att vi var bäst. Det betydde så mycket!
I söndags sökte jag och Axelina till musikalen Hairspray i Skövde! Vi förväntar oss inte att få en roll för det fanns massa duktiga och erfarna musiker där men o så roligt vi hade. Det var riktigt trevligt. Vi bestämde låt och monolog dagen innan som vi repade in. Jag framförde Falla fritt samt början på Monolog av Harold Pinter. Därav inläggstiteln Svart som spader ess, som jag med inlevelse framförde med ett snett leende rätt in i regissörens ögon precis innan sista repliken dessutom älskar hon livet som med en lätt suck och en drömsk blick landade i rummet efter att ha hängt i luften några sekunder. O, ja, jag tror det gick hem.
Dansen var skrattretande. Det kändes som att alla hade gått i dans utom jag. Oh, wait a second, det hade dem. Det var hemskt.
Men i slutändan var det ändå mycket trevligt.
Körde förresten bil som en kratta den dan. Men vi klarade oss.
Nu är det PINSAMT länge sedan jag skulle ha börjat med mina läxor!
ps. jag vet att jag pratar oförskämt mycket om läxor på min blogg. men precis som med projektet så upptar de alldeles för mycket plats i min hjärna. suck.
