cecilialinderoth

Niotillfem utlyste en tävling; länka en bild till ditt bästa sommarminne och berätta om det.
Jag tänkte, wow, för en gångs skull har hon inte stoppat tävlingen innan jag hann läsa om den (hon har så himla många läsare och får så himla många bidrag annars)
Så jag kikade igenom mina bilder och skapade en mapp med Finalister.
Här har ni dem.
Och jag snodde en bild av Judit också, förlåt för det.









Till slut vann midsommar.
Efter en stunds funderande och konstaterande över att det här har varit en himla fin sommar.

Jag vet att jag inte kommer att vinna tävlingen, för det finns så himla många perfekta personer på Niotillfem.

(Till exempel den finaste jag hittade var:
BILD Den här bilden tog jag någon gång i somras på Gotland när det fortfarande var badvarmt och jag och min pojkvän låg i sängen och mös halva dagen bara för att kunna åka till en lite sådär icke-populär badstrand på eftermiddagen när alla redan begett sig hem för att grilla och mysa eller tjafsa med frugan, äta jordgubbar och bli galen på myggen. Vi hade med oss massa choklad (som såklart smälte), jordgubbar, flädersaft och kall kyckling. Det låter som en ganska konstig picknick kanske, men man tar ju vad som finns hemma! Vi blev så himla glada när vi såg att hela stranden var helt tom och vi vadade ut i det långgrunda vattnet flera gånger, lekte lite James Bond (du vet när Daniel Craig står och spänner sig i vattenbrynet!) och stannade kvar ända till solen knappt länge syntes och det började bli lite småkyligt i luften.

Då åkte vi hem och drack vin istället.

Det var en så fin sommar, åh!)

 

Jag skrev i alla fall såhär och jag är nöjd med det.

Jag firade midsommar med de bästa av vännerna någonsin. Vi gick på samma konfirmationsläger och de förändrade mitt liv litegrann då.
Vi träffas inte så ofta, för alla kommer från olika ställen, så det slutade med att alla satt kring samma bord och höll igång fyra samtal samtidigt vid olika ställen på bordet. Vi kunde inte sluta. Vi skrattade som galningar, kikade på Glee, satt intill Vänern med tända ljus och en gitarr. Vi kämpade om att ha den högsta midsommarstången i området, skrattade åt alla andras patetiska stänger och skrattade åt oss själva för vår patetiska tävling.
Äsch, det känns bara fånigt att förklara.
Men tänk såhär; när du är som allra, allra lyckligast, får du ont i magen av lycka då? Blir det som en lycklig klump i halsen, som när man ska gråta -fast det är av glädje-, känner du för att springa sju tusen mil och bara skrika högt högt högt rätt ut? Och hoppa upp och ner och gräva ner dig i jorden?
Jag känner så när tänker på midsommar i år.
Åh.