Alltså, bästa björnstammen

Det var så SINNESSJUKT bra. Jag älskar verkligen björnstammen! Precis precis precis mitt i prick. Och vi stod allra längst fram vid stängslet så jag VET att de såg mig och det gör mig glad. Jag sjöng med i varendaste låt och vi dansade och hoppade.
Och de var bara så himla fina.


Kaching

Sitter och chillar i fikarummet på stadsteatern i Skövde. Det är
dansuppvisning idag och överallt springer det omkring små nervösa uppklädda sjuåringar. Själv är jag lugn som en filbunke, det här med dans har verkligen bara varit en sidan-av grej. Ingen prestationspress, helt på eget initiativ. Så jag bryr mig verkligen inte om hur det går, jag har varit på mycket mer nervösa tillställningar innan.

Ikväll ska jag på björnstammen och det är jag så glad, så glad, för. Trodde jag skulle få gå helt själv ett tag men nu minsann är vi tre pers och det kommer bli så fint.
Hare kanin!


På G, en fredag

Sitter i korridoren och jobbar med Maria. Lite längre bort står två lärare och håller låda (har kafferast), med två elever. De pratar katter, och framför allt kattljud.

Hur låter en hungrig katt? Och så jamar de så att ingen kan ungå att märka det.
Men en pilsk katt då? ooooaaaOOOOOOooooooo



Det är så roligt.

stolthet

Ibland kan man bli så löjligt stolt över små, små saker i livet. Som när mina klasskompisar spelar på en konsert någonstans, eller som när jag sitter och värmer mig runt en brasa jag själv har tänt. När jag lämnar in en läxa som jag har arbetat med eller när jag kommer till en flöjtlektion och faktiskt har orkat öva. När jag får skryta över mitt immunförsvar eller när jag går hem från skolan en fin vårdag och mitt hem är så himla himla vackert.
Små stoltheter i livet, som får mig att sträcka på mig, trots att det inte är så speciellt. Och jag tror inte jag är ensam. Tänk efter, vad gör dig stolt som andra kanske bara avfärdar med en axelryckning?

Niotillfem publicerade min text som jag skrev i hennes kommentarsfält när hon bad folk att skriva om helgen. Här kan ni läsa det.

Små, små saker.
Men tänk vad glad man kan bli.



Bussis

Jag har inte hört av mig på sista tiden! Det har liksom varit svårt. För mig krävs det att flera faktorer ska klaffa samtidigt för att det ska bli nåt. Tid, lust, nåt att skriva om etc.
Nu skriver jag i alla fall! Sitter på en buss och funderar över mitt liv (som man liksom alltid gör på bussar). I morgon får jag reda på om jag kom in på folkhögskolan jag sökte och nästa vecka ska jag ha min projektredovisning. Tiden går. så. sjukt. snabbt. 16.30 nästa torsdag är ni alla välkomna till min skola för att höra vad jag lagt ned 100 timmar på det här året i alla fall. Måste förbereda den redovisningen också. Tacka vet jag långhelger (som i helgen, alltså). Då kan jag jobba med Ljudtekniken, projektredovisningen och allt annat som ska göras. Som att kika på finaste ulltussarna ute i hagen och kanske, kanske njuta lite av livet. (om jag har tid)

Såhär går det när jag känner att jag bör blogga men inte vet exakt vad jag ska skriva om. Ett inlägg skrivet från tankarna direkt till tangentbordet ( =stört mysko). Well, whatever.
Nu är jag snart framme på skolan. Lyssnar på Håkans senaste och NJUTER av flöjtens extraordinärt fantastiska toner.

Kramz


besvärjelse

Förra veckan hade jag en depp-vecka. Framför allt för att skolan började igen och det var så himla tråkigt. Då började jag lyssna på den här låten och sedan dess har den varit det sista jag hört varje natt innan jag somnat. Den handlar förvisso om att få barn, men jag tyckte den var så lugnande och fin. Jag hittade den via SVT, den är vinjett till TV-programmet Född 2010 (som för övrigt är superbra, kika på't).



Long time no seen

Det var hiskeligt länge sedan jag hörde av mig, sorry. Jag tror att ni har stått ut. Jag har haft påsklov, och nu är skolan tråkigare än nånsin. Men vi har fått lamm i alla fall. Hej!


the vow

Såg på the vow häromdagen, det var en himla bra film.
Men det som gjorde den lite exra fin var deras hem. Jag älskade inredningen och stilen de hade i sitt hem! Och jag blir så glad av att jag faktiskt tycker det är fint att det är lite stökigt och mycket grejer överallt.









Ikväll har axelina sin projektkonsert, och jag ska rappa. RAPPA. Kom och få ett gott skratt. Alternativt avnjut en vacker konsert.

Tjo!


brür min

sittligger i edvins ställbara pensionärssäng och lallar runt på det stora nätverket.
Stör bror min emellanåt med frågor som "vad skulle du vilja bli när du blir stor, om du fick välja helt fritt?" och "skulle du kunna tänka dig att tatuera dig?"
Han är såhimla bra på att lyssna lite sådär halvhjärtat och det är så 7kt kul. sitter typ och skrattar här i sängen när jag tänker på det, så att datorn guppar på magen min.

nu ska jag nog se på film istället, med familjän.


KRAMZ (asså har typ börjat lägga till massa Z hela tiden, typ älskar det. fattar inte grejen. jaja)

RSS 2.0