cecilialinderoth

Igår hade jag klasskonsert, det var fruktansvärt roligt och blev insane bra. Alla låtar jag var med på blev superlyckade! Bästa konserten hittills. Jag var lite ledsen för att ingen av mina vänner skulle komma, men när Lovisa, Jacob och Lina kom blev jag jätteglad (tack!).

nu är det fredag morgon och jag har svenska. Vi gäspar ikapp, kan man kanske säga, och inte för att lektionen är tråkig. Tvärtom är den intressant. På tre lektioner skall jag utforska Verner von Heidentsams liv och leverne. Han bodde i tiveden och älskade det! Bara det, liksom. Jag och Verner skall nog komma bra överens. Förhoppningsvis. Här är ett utdrag (eller om det är hela?) från hans dikt "Tiveden".

Hör furornas dova sorgemusik,
med förstämda trummor och tubor i moll,
en blåkullahymn med suckar och skrik
i ödemarken diktad av troll!
Här spökar vid pipande myggors dans
den tid, som före människan fanns.
Här grönska ormbunksskogarnas ättelägar.
Här hänga mossiga rullstensblock,
som tornats upp till cyklopiska väggar.
Här dyker kärrets förruttnande stock,
som ett sjövidunder till vattenbrynet
och skjuter i höjden det drypande trynet.
Reptillikt pansrade tallars rötter
stå våta i gyttjan som ödlefötter,
stå, fläkta ur jorden, som stora spindlar
vid ättestupan, där stigen svindlar.
Men stilla! En luden panna bräcker
de spröda kvistarnas nät och sträcker
förtorkade stubbar till markens ljung.
Det är älgen. Väldig och tung
som en mastodont han släcker
sin törst i kärret och skådar
med vilda ögon i bergets vägg,
och vattnet skvalar i silvertrådar
ur flåsande mule och raggigt skägg.
[…]

fina fisken fint. hej!