typ så

vet att jag lovade uppdatering för några dagar sedan: och nu kommer det!!
de mest radikala förändringarna i mitt liv den senaste tiden.
 
för tillfället sittligger jag i min säng och äter mitt favorit snacks från nöt-hyllan:
wasabinötter!! om ni inte provat dom: gör det (pga gott).
Det enda jag gillade den-enda-gången-jag-nåsin-provade-sushi, var wasabin. inte just det starka i wasabin, utan själva smaken. dessa sända-från-himmelriket-nötter är PERFEKTA, om ni frågar mig.
jag smet in lite snabbt på ica efter KÖREN för att köpa dessa godingar. Jajemen, jag har börjat i Skaras domkyrkokör. Den är på en fantastiskt mycket högre nivå än någon annan kör jag varit med i, alla är snabba på avista samt är väl intonerade. Knappt jag hänger med, ska jag säga er. Men jag gör det. Och det är fantastiskt. Vår körledare ger oss SÅ VACKRA stycken. Ska visa er någon dag.
 
i övrigt har jag (där rök den sista wasabinöten) bara varit hemma hittills den här höstterminen. Fastnat för breaking bad, lärt mig baka bullar (halvbra) och rödmålat en vägg på vårt hus. Till exempel. Försökt sysselsätta mig med saker. Och så, i förra veckan, så fick jag ett jobb!
 
ska jobba 50% på Fritidsgården Stureplan i skara den här hösten. Hänga med ungdomar och sånt där. Igår var min första arbetsdag. Jag blev instarape:ad efter cirka tre sekunder och förlorade på UNO cirka tre tusen gånger. Vann två.
 
DÄR HAR NI MIN HÖST. Nu till framtiden. Efter jul ska jag fara iväg till London! Där har jag nämligen fått chansen att vara volontär för Svenska Kyrkan under ett år. Kommer att bo på Svenska kyrkan, jobba där, och få matpengar av dem. Så fantastiskt att kunna åka till London utan att behöva bekymra mig om varken pengar, boende eller arbete. Det verkar dessutom vara ett så himla handen-i-cecilias-handske-jobb. 
 
Typ så. Där är det.
Och just det! Sorg på gården, i söndags så nackade vi alla våra höns. Så nu: inget mer kacklande, inga fler ägg. Så tråkigt! och detta säger jag trots min nyupptäckta hönsfobi (för övrigt ganska rolig berättelse, den gången jag upptäckte HUR rädd jag är för höns). 
I slutet av oktober ska vi även göra oss av med alla våra får, något jag tycker är ännu värre. Vad kommer den här gården vara utan våra djur!??!?!? det återstår att se. Vi har ju Trisse, förstås. Trisse är ju kvar. Den tjockisen. Han har börjat äta upp sig nu, han gör alltid det på vintern. Ser ut som en stoppad korv. med päls.
 
 
okej, klart slut på cecilias-liv fronten! vi hööööööörs

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0