cecilialinderoth

jag satt på tåget och hörde ett par prata bredvid mig. jag minns inte vad de pratade om men till slut fastnade de. De skulle bestämma vad de skulle äta och ingen orkade väl ta ett beslut. Ingen vågade säga vad de tyckte, fick jag för mig. Jag tyckte synd om för jag känner igen mig så mycket i den situationen. Hade precis haft en sådan helg själv, faktiskt. Som slutar i en totalsumma på säkert en timmes velande och icke-beslutstagande, där en bara sitter ner.

Plötsligt sade den ena 'ah, men vi skriver ner tre förslag på mobilen då'. så tar båda upp sina mobiler och börjar skriva. 'vi kan ju låta det ta några minuter. det gör ju inget om det tar tid'. båda tänkte länge och fokuserat. det kändes som en rutin, som något de brukade göra. 

jag tyckte det var helkonstigt och uppstyrt, ända tills jag såg när de var klara. tills jag såg den förväntan och nyfikenhet som lyste i bådas ögon när de bytte telefoner för att läsa varandras lista.

 

efter en stund ringde den ena ett samtal.

'ja, hej, vi har bestämt oss vad vi vill ha nu. vi vill ha den där ägg- och räkröran du vet, som mamma brukar göra.'

 

fint. fint att se olika relationer, vad som funkar och vad som inte gör det.