jag gillar verkligen små dokumentärer, att sätta sig in i andra människors liv och tankegångar. det är något av det mest fascinerande jag vet, faktiskt. (jag har ju sökt beteendevetenskap så det är kanske inte så märkligt då). förra årets nittiotalisterna var ju något av det bästa jag sett på svtplay, och nu är jag så glad att jag hittat något som har vissa likheter. en spegling av sex olika individer, hur olika deras liv ser ut och hur de tänker och sånt där. fint och mysigt! se!
Humor på hög nivå. fantastisk humor. tio minuter långa avsnitt med skruvad humor, som det stod i beskrivningen. och hur mycket jag än inte tilltalas av det uttrycket så passar det ändå ganska bra. driver en del med könsroller, politik och tänjer på gränser. på ett lysande sätt, såklart.
Ja, ni som läste på om Flator fattar kanske att det här är rena drömmen för mig? Ett program som enbart fokuserar på hur hjärnan och känslor fungerar. jag är i tv-himlen??? älskar det här programmet så himla mycket. personerna ovan ska genom vetenskapen hitta sin perfekta match, vem de passar bäst ihop med. varje avsnitt är så fascinerande så jag typ avlider. är ledsen de sista fem minuterna av varje avsnitt för jag vet att det snart är slut och jag måste vänta en hel vecka innan nästa kommer :(
Varsågoda för tipsen!
I morgon åker jag till Paris med mitt jobb. en liten paris-weekend, förhoppningvis himla trevligt. ska strosa runt på gatorna som vilken förvirrad turist som helst och inte avslöja för någon att jag egentligen pluggat franska i sju år när jag stapplande försöker beställa vin på restaurangen. eller fråga om vägen. eller vad som helst egentligen, allt kommer bli lika stapplande ändå. brukar börja med standardfrasen "parlez-vous anglais?" så brukar jag slippa krångla sedan. Då får de jag pratar med göra det istället!
ikväll efter jobbet åkte jag och storhandlade med Ebba. Sedan åkte vi hem till mig, lagade pizza, pratade och spelade lite piano. Sedan åkte hon hem igen.
Nuvarande status: klockan är tio och jag är obeskrivligt trött? orkar inte ens ställa mig upp och göra mig i ordning för att kunna gå och lägga mig ordentligt. måste liksom samla kraft först. hua.
snart snart.
kolla här ligger jag så fint och ser trött ut. kläderna på, håret uppsatt, oborstade tänder.
för ungefär exakt en vecka sedan sade judit till mig: du måste kolla toaletterna här, det är dom finaste toaletterna jag vart på! vi satt och åt frukost på the breakfast club nånstans i london. jahapp! tänkte jag, det får jag väl göra då, och lunkade iväg.
och nu sitter jag här, en vecka senare:
med min mobil i en påse ris. plopp sade det bara när den ramlade från bakfickan till toastolen.
senaste tiden har jag haft besök av judit. vi har varit uppe på toppen av st pauls cathedral, något som var otroligt häftigt och vackert.
vi har också ätit mycket god mat, flera hamburgare, en falafelwrap och en superfrukost på the breakfast club bland annat.
varit på tate modern och kollat lite på konst men mest kollat i affären samt suttit ner och tokpratat om massa viktiga saker som framtiden och dåtiden till exempel.
vi har kikat på about time och det var den tredje gången jag såg den filmen men tycker inte om den mindre för det (tvärtom).
vi har strosat brick lane också. gick omkring på en trång matmarknad och valde mellan alla matkulturer som fanns i de olika stånden. jag valde persiskt i slutändan, tror jag. minns inte.
suttit på pubar har vi också gjort, flera stycken. och ikväll får vi se om vi åker till ett supermarket i Camden eller om vi går på en pub igen. eller också kanske jag skulle sova. för jag är så trött nu att jag inte ens orkar sitta upprätt i kontorsstolen. Stöder mig med armbågen mot armstödet när jag skriver.
men åh. himla värt det ändå.
tänker att det här kan vara jag och judit i detta sammanhang. fast bara om jag får vara krokodilen pga krokodiler är gröna och denna har fräscha byxor på sig.
Ny storfilm som jag har höga förväntningar på. Passar väl snarare in i katerorin "sommarfilmer", för det är ett bra tag kvar innan den släpps. Tycker verkligen att Mia Wasikowska är en fantastiskt talangfull skådespelerska och ser fram emot att se henne i den här filmen.
Winter's tale.
En riktigt rysligt romantisk film, vad det verkar. Nästan lite överdrivet kanske? Vet egentligen inte hur mycket jag ser fram emot den, men nu har den ju släppts i alla fall (på alla hjärtans dag såklart) så jag ska nog kika på den. jag blir alltid lite sugen att se på filmer vars trailer gör det svårt att förstå vad som egentligen händer. Det gör mig nyfiken!
Noah.
Åh jag riktigt ryser av välbehag när jag ser att en så påkostad, tidskrävande och stor produktion har gjorts av den här fantastiskt stora historien. hurra! ser jättespännande ut tycker jag. Här spelar det ingen roll att jag vet hur det slutar, nyfikenhet är inget krav för att jag ska vilja se filmen. Finns dock en risk att den kommer bli lite överdramatisk?? Men det får vi se!
The Grand Budapest Hotel.
Åh min tid den här höll jag på att glömma. Längtar verkligen något enormt tills den kommer! På billströmska förra året hade vi under höstterminen lite Wes Anderson tema på våra filmkvällar så jag hann se ganska många av hans filmer. Och nu kommer alltså en ny. Verkar precis lika magisk, underfundig, karakteristisk och underbar som de andra. Hipp hipp! ps kan även rekommendera moonrise kingdom och fantastic mr fox som jag tror är mina favorit-wes-anderson-filmer. men alltså. alla är så bra.
The Double
Okej sista filmen för den här gången. Återigen en film jag blir så otroligt nyfiken på. Vad handlar den om, egentligen? Verkar rolig och spännande och kanske lite obehaglig på samma gång. Jesse Eisenberg har jag en liten förkärlek för, av outgrundlig oförståelig anledning. Men det får vara.
Okej klart slut bananstrut! jag återkommer nog med fler trailers, antagligen redan innan nästa säsong. har börjat ta till mig det faktum att jag kanske är nästan lite mer insatt i filmvärlden än gemene man. känns ganska bra ändå.
vår fantastiskt duktiga kommunikatör har lagt upp en intervju med mig på vår hemsida. Här kan ni läsa den, samt kika på en något märklig bild på undertecknad. känner liksom inte riktigt igen mig själv??
Nåväl. Ikväll har det varit rekord på Mello, tror vi var närmare 120 pers. Detta antagligen på grund av hockeymatchen som var innan. tror att det var en del hockeyfantaster som satt kvar även under melodifestivalen.
tänk nu har jag varit här ett helt skagaläger. när jag befinner mig där känns det som ett halv liv, det känns som att jag känner alla utan och innan när jag åker därifrån. Jag känner mig ofta ganska mör (helt slutkörd för att vara exakt). Men jag känner också hur mycket jag har utvecklats, gällande kunskaper och mig själv personligt. så har det egentligen varit varje år jag varit där.
men här? fyra veckor, det var ju nyss jag kom. har bara skrapat på ytan gällande alla relationer här. jag har verkligen bara börjat skrapa på ytan av London och allt jag vill hinna med. jag är definitivt inte helt slutkörd och känner mig verkligen inte färdig med det här stället. personligen har jag visserligen utvecklats en del, men inte så mycket jag förväntar mig att jag kommer göra. har inte tänkt färdigt över alla kloka ord och nya funderingar som slår mig allt som oftast.
Har verkligen tyckt att det varit hemskt läskigt och nervöst med allt det nya här. Och då menar jag framför allt det faktum att det är en annan kultur här. Ett annat sätt att göra saker och se på saker. Har någon märklig rädsla att sticka ut, vill helst förstå alla normer och vanor direkt pang bom bara och slippa märkliga blickar och slippa ställa frågor och snubbla på orden och tveka vid formuleringar.
Men jag har hållit andan och hoppat. Som första kvällen när jag ensam gick iväg och handlade mat. Jag var SÅ rädd. Som när jh tåg tunnelbanan och hittade till Brick Lane (jag var så rädd att se ut som en turist så jag vägrade ta upp kartan på trottoaren utan gick tillbaka till tunnelbanestationen och kollade på kartan där nere flera gånger istället innan jag kom rätt).
Och ikväll sitter jag själv i en liten bar och dricker cider. Bredvid mig står en kartong med popcorn. Om tio minuter börjar bion, som jag ska se. Men här, till skillnad från i Sverige, så behöver su inte sitta i salongen och se reklamen innan, utan du kan i lugn och ro ta en drink i baren utanför och mysa i sofforna, med en kompis eller ensam. Bredvid mig sitter tre amerikanare ch pratar på härlig engelska.
Jag har lärt mig att glädjen och stoltheten efter att ha vågat kasta mig ut i något väger så mycket tyngre än nerverna och spänningen innan. Och det är jag så glad för.
Det är en sak jag inte trodde jag skulle lära mig när jag kom hit (vilket är märkligt för det är väl ganska självklart egentligen). Att få kasta mig ut i nya saker och tycka om det, prata med främmande människor he.la. ti.den. och sluta vara rädd för att verka fånig.
skulle precis logga in för ett snabbinlägg när jag upptäckte att min statistik har farit upp i taket! hej alla nya! välkomna :) hoppas ni stannar kvar, o det hade varit så roligt.
hade ikväll tänkt sitta i godan ro och berätta vad jag hittar på om dagarna, när jag inte jobbar. men så knackar min kollega tillika rumskompis tillika vän hårt på min dörr och säger bowling, 5 minuter, kyrkporten? och jag tänker coola bananer och så blir det inget bloggande för mig.
lite så det funkar här. spontana pubhäng och annat lite titt som tätt.
å, jag tycker om det.
puss!
ps, vi har för övrigt alldeles alldeles för mycket mjölk just nu så då får jag och jonny dricka hur mycket vi vill. hurra!
ikväll var det premiär för Ung i London här. en himla massa härliga svenskar varje onsdag kväll, som fikar och pratar tillsammans. Fick träffa jättetrevliga människor, verkligen. efter det promenerade vi längs baker street tills vi kom till en trevlig pub och där satt vi sedan tills det stängde, för en halvtimme sedan.
nu sitter jag på rummet och äter ost med marmelad. råkade nämligen köpa en nå så djävulskt god ost på waitrose, helt accidental, så den är nästan för fin för att ha på mackan. har dessutom inte ätit nåt på hela dan, utom en liten fruktsallad och en wrap, så den här lilla ostbiten rundar av kvällen MICKET FINT.
för övrigt är min västgötska nästan helt bortblåst?? :( mixar stockholmska, örebromål, norrländska och dalmål om vartannat, beroende på vem jag pratar med. det är hopplöst, det där. men om jag känner mig själv rätt så kommer jag snart glida tillbaka till min gamla vanliga dialekt snart.
Det är så mycket jag vill göra i den här staden hela tiden. Så fort jag inte jobbar vill jag gå på bio, spana in sevärdheter, handla saker eller sitta på en pub någonstans. Asbra, tänker ni. Tänker jag. MEN. HUR BLIR DET MED MATEN CECILIA!? VA? När ska du hinna laga all himla mat Cecilia!??!
Ja inte vet jag det, inte. jag får lomma iväg till affären och köpa färdiga sallader och rätter som vilken tråkmåns som helst. igår köpte jag tomatsoppa med timjan. den var god. hittills har jag lagat mat EN gång. spaghetti med broccoli- och ostsås.
funderar på att lägga min dyrbara lediga morgondag på att köpa massa mat och laga massa rätter. typ pizza, soppa, lasagne. och sedan frysa alltihop.
men vem vill inte till brick lane???? camden?? vem vill inte se the secret life och walter mitty på bio???
jag kanske lommar istället. jag kanske lommar hellre.
har insett, såhär en dag i efterhand, att jag inte alls var i Dover :( jag var i en mindre stad norr om Dover som heter Deal. Reflekterade inte över det på plats men jag kom på det nu och tänkte att det är bäst att jag rättar till mina misstag här på intranätet.
nu har jag i alla fall kommit hem från Deal har fått lite tid över så att jag kan visa hur jag bor!
oförskämt centralt, det är hur jag bor. I ett fint område som heter Marylebone med gångsavstånd till Oxford street där det finns mycket affärer. Ja, ni ser ju ovan.
liten hemgjord närmare karta! gulligt va. igår kväll gick jag till waitrose, en matvarukedja typ som ica eller coop, och påväg hem fick jag en liten kick av lycka för att här går jag påväg till mitt hem med tre matkassar i centrala london. och för att jag hade klarat det. var alldeles hemskt nervös både innan och i butiken.
Totally swedish som jag också har märkt är en butik jag inte hunnit besöka än, men som ska ha alla dessa svenska grejer som jag kommer sakna. typ kaviar. mmmm köpte ägg igår så nu måste jag fixa kaviar.
swedish pub ligger precis på samma gata som svenska kyrkan! här visas alla matcher och hit kommer massa svenskar. här ska vi tydligen hänga ganska ofta. trevligt värre! har inte hunnit dit än heller.
på edgware road och marleybone ligger de närmaste stationerna när jag tar tunnelbanan.
här är mitt rum! i en konstig panoramabild. har hängt en ljusslinga bakom tyllgardinen och har lagt gose-älgen på tvättkorgen, annars är det typ samma. i den öppna spisen till höger står fyra stora ljus som jag kan tända och bakom mig hänger en oval spegel med en annan ljusslinga runt. bakom sängen ser ni gästmadrassen!
min säng var för övrigt som en grop att ligga i, men jag tog upp det på vårt staff meeting i morse så jag ska få en ny. hurra!
Min mamma ringde mig när jag satt på flygplatsen igår och väntade på att få kliva på.
- Nu känner du dig väl stor, Cecilia? Mogen och vuxen och ansvarsfull.
- Tvärtom, sade jag. Helt tvärtom. Runt mig satt alla dessa människor och alla såg ut att ha hemskt mycket koll på läget. Själv hade jag ingen alls. Kände mig kanske mindre än någonsin, faktiskt. Men iväg for jag! Och nu har jag sovit en natt i mitt nya hem i centrala London. Är extremt fascinerad av att bo i storstad, till mina kollegors förtjusning. Har blivit lite en grej här, hur ovan jag är vid allt, hur jag wow!ar och häpnar hela tiden. Ganska roligt.
Fortfarande känner jag mig hemskt liten. Men jag tillåter mig det.
I morse åkte hela personalen iväg med tåget. Mot Dover! Här ska vi spendera en natt, på en tjusigt hotell. För tillfället ligger jag på mitt rum i min enorma säng och kollar på tv. Har liksom aldrig sovit i nåt fint hotell förut så ni förstår min känsla. Var tvungen att slänga mig i sängen och känna mig som någon från en film.
Dover är superfint. Ska visa er!
Kolla havet. Och alla superengelska hus. De är överallt.
Hej hej här är jag. Kolla mitt hår :)
Tog en promenad ut på piren och genom trånga gränder. Såg en kille fånga en liten haj. Snart ska vi äta på restaurangen här och ikväll tror jag att jag ska ta ett bad i mitt badkar.
jag heter cecilia och jag är tjugo år gammal. jag bor i london och jobbar för volontär för svenska kyrkan. jag tycker om doften av kaffe, tjära, grill, tändstickor och jul, håller alltid för näsan när jag hoppar i vattnet, blir aldrig sjuk, älskar när snön knastrar under fötterna, vill alltid leka lekar och jag kommer alltid ha en förkärlek för landet. välkomna.
Humor på hög nivå. fantastisk humor. tio minuter långa avsnitt med skruvad humor, som det stod i beskrivningen. och hur mycket jag än inte tilltalas av det uttrycket så passar det ändå ganska bra. driver en del med könsroller, politik och tänjer på gränser. på ett lysande sätt, såklart.
